Huvudskillnad: I databassystem som SQL Server, Char och Varchar är båda datatyper där char faktiskt hänvisar till tecken och Varchar hänvisar till variabel karaktär. De båda används för att lagra strängtyp av värden med en maximal längd på 8 000 tecken. Lagringsstorleken för char är densamma som deklarerat medan steg sixe av Varchar beror på byte av de faktiska data som angivits.

Char är en datatyp av fast längd, där Varchar är en datatyp med variabel längd. Medan char används använder den bara de många byte för att lagra data som nämns när man definierar ett char-värde. Till exempel tar char (7) bara 7 byte för att lagra data. Det är viktigt att nämna att detta villkor också innefattar utrymme. Å andra sidan tar Varchar ett variabelt utrymme, vilket innebär att det tar bara så mycket utrymme som det faktiska värdet som anges som data för Varchar datatyp.

Varchar tar 1 eller 2 byte extra förutom 1 byte per tecken. Dessa ytterligare byte används för att hålla information om längden. Båda används också på samma sätt för att introducera en vara. Det är alltid föredraget att använda char när uppgifterna i en kolumn sannolikt kommer att vara av samma storlek som förväntas införas.

Låt oss ta ett exempel - om en Char-data förklaras på ett sätt: deklarera test Char (20) och test = "test", då kommer testet att uppta första 7 byte och vilan fylls med tomma data. Å andra sidan, om en Varchar-data förklaras på ett sätt: deklarera test Varchar (20) och test = "test", då kommer det att uppta endast 7 + 2 byte.

Char bör användas när längden på variabeln är känd, medan Varchar endast ska användas när längden är okänd. Char är snabbare än Varchar, eftersom Varchar-systemet spenderar tid för att upptäcka tiden för att ta reda på slutet av strängen. Å andra sidan är denna tid inte bortkastad i Char.

Jämförelse mellan Char och Varchar:

	Röding	Varchar
Fulla formen	Karaktär	Variabel karaktär (i sammanhang med karaktär av variabel längd)
Menande	Används för att lagra icke-Unicode-strängdata med fast längd	Används för att lagra icke-Unicode-strängdata av variabel längd
Bytes används för lagring	1 byte per tecken	1 byte per tecken och 1 eller 2 byte extra för att hålla längdinformation
Ansökan	Används för att lagra data som Telefonnummer etc. (datainmatningarna är konsekventa.)	Används för att lagra data som Adress (dataposter varierar i stor utsträckning)
Skick: Inmatningssträng mindre än deklarerade byte	Utrymmet utan något tecken kommer att vara vadderat med mellanslag	Utrymmet utan något tecken kommer inte att polstras med någon av tecknen
Skick: Ange strängen mer än deklarerade byte	Strängen kommer att styras till deklarerade byte	Strängen kommer att styras till deklarerade byte.