Huvudskillnad: Ett procedurprogrammeringsspråk består av en uppsättning procedursamtal och en uppsättning kod för varje procedur. Ett strukturellt programmeringsspråk betonar att man separerar ett programs data från dess funktionalitet. Å andra sidan är objektorienterade språk baserade på enheter som kallas föremål.
Ett programmeringsspråk är ett språk som består av instruktioner utformade för datorerna. Processorer förstår bara maskinkod som den når i två serier av 0 och 1, även känd som binär data. Maskinkod är svår att förstå, och sålunda används olika programmeringsspråk som är mer begripliga än maskinkoden och ger också större portabilitet.
Det finns olika standarder på grundval av vilka klassificeringen av programmeringsspråk kan erhållas. Men på grundval av programmeringsparadigmet kan man i stor utsträckning klassificera dem i tre kategorier: Programplaneringsspråken, Strukturerade programmeringsspråken och Objektorienterade språk.
Procedurella programmeringsspråk: Dessa språk kodar program på ett sådant sätt att programmet exekverar uttalande genom uttalande, läser och ändrar ett delat minne. Denna programmeringsstil kan vara nära associerad med de konventionella sekventiella processorerna kopplade till ett slumpmässigt åtkomstminne (RAM). Den innehåller alla funktioner i procedurprogrammering samt några andra ytterligare funktioner.
Således kan vi referera till det som ett programmeringsspråk som utför en uppsättning kommandon i ordning. Dessa språk bygger på det koncept som definieras av procedursamtalen. Det innebär att uttalanden organiseras i rutiner. Dessa procedurer är också kända som subrutiner eller funktioner. Den viktigaste fördelen med att bilda förfaranden är att förfarandena är kompakta och de är också begränsade av omfattning. Det är skrivet i steg för steg, så det är väldigt enkelt att följa de mindre programmen.
Exempel Pascal. Fortran, COBOL
Strukturerade programmeringsspråken: Dessa är baserade på toppnålmetoden där ett system är vidare indelat i kompositionssystem. Det strukturerade programkonceptet formaliserades år 1966 av Corrado Böhm och Giuseppe Jacopini. De visade den teoretiska datorprogramdesignen med hjälp av loopar, sekvenser och beslut.
Strukturerad programmering är inte bara begränsad till den övre nivån. Det använder metoder som använder: -
1. Överstegsanalys för problemlösning: Det fokuserar på att dela upp problemet i deldelar och därigenom förenklar problemlösningen.
2. Modularisering för programstruktur och organisation: Det organiserar stora instruktioner genom att bryta dem in i separata och mindre delar av moduler, delrutiner och delprogram.
3. Strukturerad kod för de enskilda modulerna: Kontrollstrukturer används för att bestämma exakt vilken ordning uppsättningen av instruktioner ska utföras. Därför innebär en strukturerad kod inte GOTO-utlåtande eftersom det inte representerar någon bestämd utföringsordning.
Exempel ALGOL, Pascal, Pl / I, C, Ada
Objektorienterade språk: Objektorienterade programspråk bygger på "objekten" istället för "åtgärder". Detta språk ger mer föredrag till data än logik. Ett objekt kan definieras som parning av en bit data med de operationer som kan utföras på den. Det är en av de senaste och kraftfulla typerna. Objekt kan lagra information och de kan också interagera med andra objekt.
De tre huvudbegrepp som definieras av ett objektprogrammeringsspråk är: -
- Datainkapsling eller dataabstraktion
- Arv eller derivat
- Dynamisk eller runtime bindande
Exempel C ++, C #, BETA, Kapell
Fördelarna med dessa språk anges nedan:
procedur~~POS=TRUNC | Strukturell | Objektorienterad |
1. Enkel, enkel implementering av kompilatorer och tolkar 2. Möjligheten att återanvända samma kod på olika ställen i programmet utan att kopiera den. 3. Ett enklare sätt att hålla reda på programflödet. 4. Möjligheten att vara starkt modulär eller strukturerad. 5. Behöver bara mindre minne. | 1. Programmen är lättare och snabbare skrivna 2. Programmen är tillförlitliga eftersom färre organisatoriska och logiska fel uppstår under de första stadierna av programutvecklingen. | 1. Förbättrad produktivitet på mjukvaruutveckling på grund av modularitet, utdragbarhet och återanvändning. 2. Program underhåll är förbättrad 3. Återanvändbarhet bidrar till snabbare utveckling av program, eftersom språket kommer att vara ett värdigt bibliotek av objekt 4. Lägre kostnader för utveckling 5. Högre kvalitet på programvara kan säkerställas |